Malin - Au Pair i Kalifornien

När jag åkte hit till USA var jag inställd på att det skulle vara tufft från början. Konstigt hade det varit annars när man flyttar till ett främmande land för att bo i en främmande familj och ta hand om främmande barn. Men jag var alltid säker på att om allt ändå flöt på utan större problem så skulle jag inte ha någon hemlängan. Nu känns allting toppen här. Jag är 100% avslappnad med familjen, barnen är fantastiska och jag har hittat några underbara kompisar som jag alltid gör roliga saker med på helgerna. Men jag längtar hem. Oj, vad jag längtar hem..

 

Jag har en nedräkning på min telefon tills när min mamma och låtsaspappa kommer hit (27 dagar) och dagen som dom kommer är också dagen då jag har varit här i 100 dagar. Om 27 dagar har jag alltså varit här i 100 dagar vilket nästan är en tredjedel av mitt år. Så på ett sätt kan jag lugna mig med att det kommer att gå fort, 27 dagar är ju ingenting och då har jag redan varit här i 100 dagar. Men samtidigt vet jag att ett år är jättelänge. Allt kommer hinna hända där hemma innan jag kommer hem igen. Det kommer att vara sommar med allt vad det innebär - uteserveringar, glass i parken, åka båt och bara vara ledig med familj och vänner. Det kommer att vara höst - filmkvällar, varm o'boy, röda och orangea löv på träden och min födelsedag. Det kommer att vara vinter - skoter, adventsmys, julafton och nyårsafton. Och det kommer att vara vår. När jag kommer hem igen kommer allt det där ha hänt i Sverige utan mig. Det är det som är så svårt att ta in. Jag älskar att prata med alla hemifrån för att fortfarande få vara en del i deras liv men samtidigt gör det allting svårare också då jag får se allting jag missar för att jag är här.

 

Nu ska jag inte få det här inlägget att låta som att jag vill åka hem och ge upp det här året i USA för det vill jag inte och det kommer jag inte att göra. Jag vet att jag snart kommer känna tvärtom och ha panik över att det går för fort och känna att jag inte har hunnit göra allt det jag vill göra här. Och jag trivs, det gör jag. Jag har ett jättebra liv här borta och jag får uppleva så himla mycket roliga saker. Men jag vill inte låtsas som att allt är bra hela tiden heller när det inte är det. Så nu räknar jag dagarna tills jag äntligen får komma hem igen och krama om alla som jag saknar så oerhört mycket. Idag är det 293 dagar kvar tills mitt år är slut. Och just nu hoppas jag att dom dagarna kommer att gå fort.

 

Det skulle mycket väl kunna vara så att det här bara beror på att jag ligger sjuk i sängen och tycker synd om mig själv också..